Att komma till insikt är en befriande känsla, man blir glad och upprymd. 
När denna insikt infinner sig är helt beroende på omständigheter. 
Det finns ingen tidsgräns för insikten, den kan komma när som helst, helt appropå, utan förvarning.

Helst vill man att insikten ska inställa sig inom en rimlig tid och inte ta allt för lång tid på sig. 
Här har insikten inte vara särskilt skyndsam, det har tagit år innan denna omtalade insikt har infunnit sig. 
År. Det låter helt otroligt och fantasifullt. Jo jag har fantasi, men trots det så kan jag lugnt påstå att jag skakt huvudet över hur lång tid det tagit. 
Lura sig själv det kan man göra och det duktigt. 

Att lura andra går väl an men sig själv? Hur tänker man då när man inte inser att man blir lurad? Trots detta så lovar jag att alla lurar sig själv någon gång under livet och inte helt osökt flera gånger i livet. 
Är det någon idé att bli arg på sig själv när man upptäcker detta? 
Personligen så har jag tröttnat på att banna mig själv med jämna mellanrum. Det verkar som om jag inte lyssnar speciellt bra på mina tillrättavisningar. 

Det är nog trots allt bäst att vara vän med sig själv för vi lever väldigt nära oss själva under hela vårt liv, ingen idé att gå och tjura på sig själv.